Fysisk utbrändhet är ett begrepp som förekommer allt oftare i debatten om stress och ohälsa kopplad till arbetslivet. Men vad är fysisk utbrändhet ? Vem drabbas?
Framför allt är det människor med höga krav på sig själva som drabbas, människor som alltid mäter sitt värde med vad de uträttar i jobbet, och som där eller i sitt privatliv hamnar i svårigheter, som riskerar att hamna i en utbrändhetsprocess.
Vi människor har ofta svårt att säga ifrån. Vi tränger istället undan våra känslor och försöker anpassa oss till omgivningen och dess olika krav. Men man kan inte i längden lura varken sin kropp eller själ.
Om man i en längre period befinner sig i en konstant påfrestande situation, psykiskt eller fysiskt, hamnar kroppen förr eller senare i ett konstant spänningstillstånd. En kropp som aldrig får vila, utan ständigt hålls i spänning och inte får det tillflöde av den energi som behövs kommer att protestera med sjukdomstillstånd. Åsidosatta känslor sätter sig som problem i muskler, leder och huvud och kan leda till svårare saker längre fram.
Utbrändhet är resultatet av processen där människan försökt hantera sina svårigheter men inte hittat någon lösning. Dessa försök, som kan pågå väldigt länge, kanske i åratal, leder ofta till mer och mer frustration som i sig är ett led i utbrändhetsprocessen.
Människan blir nedstämd och uppgiven, tror inte det är lönt att ens försöka åstadkomma något längre, för inget kommer att bli bättre. Påfrestning läggs på påfrestning och kroppen får aldrig en chans att återhämta sig. Till slut räcker det med den allra minsta påfrestning i form av kanske bara en liten och till synes obetydlig händelse och bägaren rinner över och tippar människan över kanten. När så sker inträder ett tillstånd med väldig trötthet, en trötthet som inte går att sova bort eller bli kvitt bara genom att ta en kortare semester, och väldigt ofta ser vi bara den "sista droppen" när vi skall analysera varför det som hänt egentligen kom att hända.
Allt vi deltager i påverkar oss. Blir vi rädda håller vi andan och spänner musklerna. Cirkulationen av blod och syre försämras och produktionen av stresshormoner ökar. Reaktionen är både naturlig och ändamålsenlig. När kroppen hotas går den till försvar och gör sig beredd på strid eller flykt.
Samma tillstånd kan även uppstå om vi blir mycket stressade, om vi blir åsidosatta, förbigångna på karriärstegen, hamnar i vantrivsel eller en konfliktsituation. Den fysiska reaktionen blir identisk i situationer som upplevs som obehagliga och inte hanterbara.
Många människor som hamnar i den här fällan lever tyvärr i ett "duktighetssyndrom" - de måste hinna med allt och vara alla till lags. Trots att dom är så stressade av detta och även upplever det själva, måste hjulen ändå snurra fortare och fortare.
Det fanns stora planer på att slutet på detta sekel skulle bli det årtionde då människan skulle komma att vara i fokus. Tjänste- och servicesamhället gläntade på dörren. Det som hände var att vi i stället fick en strukturell arbetslöshet betydligt större än vad någon hade trott. Följden av denna arbetslöshet har gjort att människor idag slits ned på ett helt nytt sätt och i en takt som bara tycks gå fortare och fortare. Detta sker på grund av långa arbetstider, stor arbetsbelastning, högre krav och kanske även brist på stimulans i sin arbetssituation. Även medarbetare med lång utbildning har blivit en slit- och slängvara.
De senaste tio åren har den psykosociala arbetsmiljön försämrats i en omfattning som ingen trodde. Stressens effekter på människor blir allt påtagligare och psykosocialt relaterade sjukdomar som hjärt- kärlsjukdomar, högt blodtryck och infarkter blir vanligare för varje dag som går.
Trots allt så finns idag betydande kunskaper om effekterna av långvarig stress på både individ- och högre nivå, men har verkligen beslutsfattarna på allvar förstått budskapet?
Vad händer i våra organ under långvarig stress och vad händer i hjärnan?
Man talar mer och mer om något som kallas för hjärnstress, vilket bland annat leder till att ens möjligheter att se olika problemlösningar minskar. Ångesten stressen skapar påverkar hjärtat, vi får hjärtklappning, och det knyter sig i magen, något som sammantaget bl.a. genom försämrad matsmältning och ämnesomsättning i det långa loppet återverkar på vår kropp och dess organ samtidigt som det dränerar oss på vår livsenergi.
Så det är mer än dags att börja värdera och förvalta människor i stället för att låta dem läcka sin livsenergi och så småningom hamna i sjukdom.
Stress finns ofta med i bilden vid en hjärtinfarkt. Men det finns en könsskillnad. För män är skadlig stress nästan alltid kopplad till jobbet. För kvinnor är en skilsmässa, eller kris i äktenskapet, större riskfaktorer.
I dag är hjärtinfarkt lika vanligt bland män och kvinnor över 60 år, i yngre åldrar är det tre till fem gånger vanligare bland män. En förklaring kan vara att könshormonet östrogen ger kvinnor ett visst skydd mot kärlsjukdomar före menopaus. Men det finns tecken på att även allt fler yngre kvinnor drabbas.
Bakom en hjärt-kärlsjukdom finns oftast flera orsaker, som rökning, övervikt och ärftliga anlag. Dessutom är naturligtvis, långvarig mental stress farligt för hälsan. Höga nivåer av stresshormoner påverkar bland annat blodfetterna negativt, med förkalkning av kärlen som följd.
Till för några år sedan var nästan all forskning kring de här sjukdomarna inriktad på män. I en studie med manliga infarktpatienter framkom exempelvis att arbetet var den viktigaste stresskällan för åtta av tio.
I en studie om vad som ligger bakom kvinnors hjärtsjukdomar visade det sig att stress i samband med en svår separation var den starkaste riskfaktorn. Det handlade framför allt om skilsmässa - något som också var vanligare bland de sjuka kvinnorna - men också om barn som flyttat hemifrån och föräldrar som dött.
På andra plats kom stress på grund av svåra problem i parförhållandet, som otrohet och missbruk.
Först på tredje plats kom arbetsstress och därefter stress till följd av oro för barnen.
Enligt studien ökar "familjestress" risken för hjärtinfarkt med hela fyra gånger för kvinnor, medan den "bara" fördubblas av arbetsstress.
Det framkom också att hjärtinfarkt var vanligare bland kvinnor med låg utbildning och låg inkomst.
De kvinnor som hade dessa problem var samstämmiga i att de hade aldrig någon tid för sig själva. All fritid ägnades hemmet och familjen och många klagade över glädjelösa helger.
Svaren blev en bekräftelse på det som man redan anade om kvinnors villkor. Att många lever under ett fullkomligt orimligt korstryck, som i längden kan vara direkt livsfarligt.
En annan intressant faktor är att mäns stresshormonnivåer sjunker mot slutet av dagen medan de stiger för kvinnorna, för att nå en topp vid åttatiden på kvällen.
Ofta är det inte så att man blir sjuk av merarbete och större ansvar, utan det är den ständiga splittringen och känslan av otillräcklighet som sätter sig i kroppen och som till slut kan leda till sjukdom.
Eftersom diagnosen utbrändhet och kronisk trötthet är en till stora delar spegling av ett psykiskt problem, som senare visar som ett fysiskt problem, kan man på ett relativt säkert sätt med vår diagnosmetod se om vederbörande har fått rätt diagnos.
Utbrändhet visar sig ofta som störningar och bioenergetisk obalans i de flesta eller alla av följande Integratorer (kallas meridianer i Traditionell Kinesisk Medicin, TCM):
Ei 1 - Tjocktarm
Ei 4 - Hjärta
Ei 5 - Urinblåsa
Ei 8 - Lever
